Blir så tråkigt när man inser hur man växt ifrån folk. Hur man kan gå från nära vänner till ytliga bekantskaper. Jag undrar hur det blir när jag väl flyttat till London. Det sorgligaste är nog att jag inte saknar personerna som de är nu, utan det vi hade innan. Det är skrämmande hur lätt en vänskap kan gå i bitar. Det är förlöjligande lätt för vissa att endast följa strömmen och jag avundas er som kan gå emot - för det är där man finner äkta vänskap.
Det är samma sak med förhållanden, ibland måste jag synliggöra mig själv att det faktiskt inte är ex pojkvännerna jag saknar, utan den tiden vi hade - DÅ, och det hade aldrig fungerat i nuläget. Ju längre man håller kvar vid något som känns fel, ju längre tid tar det att hitta någon som man faktiskt går ihop med och älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar